”En smått psykologisk historia”, kallade Tage Danielsson den här filmen när han i februari 1967 intervjuades av Expressen. ”Det kan ju hända så mycket i huvet på en gubbe”, fortsatte Tage. Vid den här tiden visste inte manusförfattarna Hans Alfredsson och Tage Danielsson så särskilt mycket om hur det hela skulle avlöpa; produktionen av Sveriges första tecknade långfilm, I HUVET PÅ EN GAMMAL GUBBE. Det fanns ingen i landet som hade någon erfarenhet av ett liknande projekt.

I april 1967 startade Per Åhlin och fyra andra tecknare arbetet med den animerade delen av filmen. Det gjorde man på 18 kvadratmeter i en kontorslokal på Södergatan i Malmö och som underlag fanns ett 45-sidigt manus eller kanske rättare sagt synops från Hasse & Tage. Det gav Per Åhlin stor frihet att improvisera och tolka; den kompletterande ”levande” filmen skulle få sin slutgiltiga utformning först när animationen var klar och spelades in året därpå i Stockholm.

Filmen skildrar hur pensionären Johan Björk (Hans Alfredson) lever sitt ensamma liv på Söder i Stockholm och hur han efter en smärre olycka hamnar på ålderdomshemmet. Där, bakom den regniga fönsterrutan, är han nästan lika ensam - men han minns! Ur huvudet flödar bilder från hans långa liv och minnena blir tecknade bilder. Han minns sin barndoms soliga somrar, lekkamraten Elaka Evert, den första kärleken och mammas härliga köttbullar. Men han minns också sitt vuxna liv. Hur han kom till Stockholm, blev murare och var med om att bygga upp staden som nu många år senare – rivs ner.

Det här är inte tecknat för barn, utan en något svart satir över det svenska välfärdssamhället, framställd med den humor och den medmänsklighet som alltid kännetecknat Hasse & Tage.